I filmen Sliding doors från 1998 skildras två olika livsscenarier beroende på om huvudpersonen hinner med ett tåg eller ej.[1] I den första versionen upptäcker hon sin pojkväns otrohet och bryter upp från relationen, i den andra stannar hon kvar hos sin partner. Säkerligen har de flesta av oss spekulerat på liknande sätt kring händelser i vårt eget liv: Vad hade hänt om inte just detta skett? Hur hade livet då gestaltats? Funderingar av liknande slag är också vanliga inom skönlitteraturen, Robert Harris roman Faderland (1992) skildrar ett Europa där Tyskland gått segrande ur andra världskriget, och ett liknande scenario, men då mot en svensk fond, spelas upp i Tony Samuelssons Kafkapaviljongen (2009). Kittlande kontrafaktiska tankeexperiment är också en genre inom historieämnet där spekulationer kring alternativa utvecklingslinjer använts för att belysa avgörande händelser. Till delar kan kanske detta sätt att närma sig historien betraktas mer som en tankeövning, snarare än som seriös historieforskning. Men som historikern Kristian Gerner skriver i Vad hade hänt om… åtta kontrafaktiska historier (2015) så innebär framhållandet av alternativa händelseförlopp en möjlighet till resonemang kring, och förståelse för, de avgörande orsakerna till en specifik händelse. Kontrafaktiska resonemang, som ofta fokuserar på avgörande ögonblick eller beslut, tenderar också att aktualisera frågor om individens betydelse i historiens gång. I vilken mån styrs vår historia av enskilda beslut, händelser eller överväganden, och hur förhåller sig dessa till större strukturella förändringar?

Om vi omformulerar denna fråga till att gälla det bibliometriska studiet av vetenskapens genomslag så kan den ställas på följande sätt: Hur påverkas citerandet av ett vetenskapligt verk av den historiska utvecklingen? I en ny bibliometrisk studie, The mainstreaming of Marx: Measuring the effect of the Russian revolution on Karl Marx’s influence,[2] så prövas frågan hur en omvälvande händelse, den ryska revolutionen 1917, påverkat citerandet av Karl Marxs texter. Oavsett hur vi förhåller oss till Marxs texter på ett politiskt plan så är det otvetydigt så att han är en av de mest inflytelserika tänkarna under 1900-talet, och hans texter fortsätter att citeras i betydande omfattning. Om vi utgår från vad som registreras på Google Scholar och den profil som skapats åt honom där, så citeras Marx lite drygt 50 gånger per dag. Dessutom påpekar författarna till studien, Philip Magness och Michael Makovi, att Marxs texter, och då främst det Kommunistiska manifestet, är vanligt förekommande i kurslitteraturen vid universitetet och högskolor. Men är Marx inflytande resultatet av hans verks inneboende kvalité, eller är det snarare så att politiska händelser, och då främst den ryska revolutionen, som bidragit till hans popularitet? Med hjälp av kontrafaktiskt bibliometri säger sig författarna ge oss ett svar på denna fråga.

Karl Marx, Google Scholar profil, 2020-06-09

Genom att konstruera och jämföra två Marx: den historiska och den kontrafaktiska (i studien kallade den syntetiska) så menar författarna att de kan mäta hur ryska revolutionen påverkat Marxs inflytande. Den kontrafaktiska Marx konstrueras genom ett jämförelsematerial av 98 andra inflytelseserika tänkare, däribland framstående samtida socialister som Proudhon, Bakunin och Kropotkin, politiska tänkare som Adam Smith, David Ricardo, John Stuart Mill och Friedrich List samt klassiska filosofer och skönlitterära författare. Genom statistiska analyser kan dessa sedan jämföras och en ‘syntetisk’ Marx kan konstrueras baserat på vad som skulle vara en ‘normal’ fördelning av citeringar i relation till tidigare data och i jämförelse med andra författares citeringsgrad över tid. Resultatet blir onekligen en slående kurva, där populäriteten för den historiska Karl Marx stiger betydligt efter 1917 samtidigt som den kontrafaktiska Marx bibehåller en konstant nivå.

Karl Marx vs kontrafaktiska Karl Marx, från Magness och Markovi 2020, s. 59.

Mönstret kvarstår även när jämförelsen görs enbart med andra socialistiska tänkare. Resultaten är talande, och det skulle vara svårt att argumentera emot att den ryska revolutionen har påverkar Marxs eftermäle, dock bör några förbehåll göras. Min främsta invändning rör inte den metodologiska ansatsen, utan den data som används. Studien bygger på Googles N-gram Viewer där man snabbt kan få en överblick över förekomsten av en term bland fulltexter i Google Books, en databas med över 40 miljoner poster. Sökningen har sedan skett på frasen “Karl Marx” i de indexerade verken. Således är det inte regelrätta citeringar, utan omnämnanden, som redovisas och studien kan därför inte sägas vara en regelrätt studie av referenser till Marx. Dessutom begränsar sig inte Google Books till att indexera vetenskaplig litteratur, utan här ingår ett flertal genrer, inklusive skönlitteratur, tidskrifter och dagstidningar. Således rör det sig mer om en allmän undersökning av den uppmärksamhet som Karl Marxs fått, snarare än direkta vetenskapliga citeringar. Samtidigt är det givetvis så att den ryska revolutionen, och Sovjetunionens grundande, starkt bidragit till Marxs inflytande. Att sådan påverkan skett, och att det avspeglas i antalet citeringar blir tydligt om vi konsulterar Eugene Garfields översikt över mest citerade personer i inom humaniora från 1978, Most cited authors in the Arts and Humanities. Att Marx är den mest citerade här är kanske inte förvånande, men att Lenin placerar sig på fjärde plats, före Platon, kan knappast förklaras av hans genuina bidrag till den humanistiska forskningen, utan utifrån hans historiska roll. Jag misstänker också att de ryska tidskrifter som vid tidpunkten fans indexerade Arts and Humanities Citation Index, bidrog väsentligt till Marxs och, särskilt Lenins, höga citeringstal.

En mer generell invändning mot studien är att den bygger på en idé om att vetenskapliga verk har en inneboende kvalité, som går att särskilja från dess relevans för omvärlden. En politiskt neutral vetenskapsvärld där forskares bidrag bedöms enbart utifrån sin inre koherens och logik existerar inte, och är nog vare sig önskvärd eller möjlig. Även sofistikerade teoretiska modeller behöver finna resonans i en social och politisk kontext för att bli uppmärksammade och inflytelserika. Dessa invändningar till trots så kan experiment av detta slag, och särskilt försök att använda bibliometri på historiska material, tjäna som tankeväckande uppslag för att undersöka interaktionen mellan dagspolitiska händelser, politiska ideologier och vetenskapliga teoribildningar. Den kontrafaktiska metoden kanske främst bör uppfattas som en lek, ett roligt tankeexperiment som roar och underhåller. Samtidigt finns det både pedagogiska och analytiska argument som motiverar kontrafaktiskt tänkande (och kontrafaktiskt bibliometri), och här vill jag särskilt framhålla förmågan ställa frågor på sin spets, och därmed rucka på invanda synsätt och föreställningar.

[1] Den amerikanske filmatiseringen bygger i sin tur på filmen ”Ödets nyck” från 1987 av Krzysztof Kieślowski.

[2]. Tack till Joakim Boström Elias som gjorde mig uppmärksam på denna studie.

Foto: ”Armed soldiers carry a banner reading ‘Communism’, Nikolskaya street, Moscow, October 1917”, Wikimedia, Upphovsman okänd.