Röda rektanglar (högskolor), cirklar (universitet) och romber (specialiserade universitet och högskolor) indikerar lärosäten där bibliometri används, gröna de som ännu inte använder bibliometri för medelsfördelning.

Nästintill alla svenska lärosäten använder bibliometri, en rad olika indikatorer och mått är i bruk, och få verkar ha reflekterat kring vad det övergripande målet med dessa system är. Så kan resultaten från en studie som Pieta Eklund, Gustaf Nelhans, Fredrik Åström och jag nyss publicerat sammanfattas. Vi fann att bibliometri används vid 24 av 26 undersökta lärosäten, och fördelningen av medel sker på en rad olika nivåer: fakultet, institution och individ. Bara två lärosäten – Chalmers och Handelshögskolan i Stockholm – avstår från att använda bibliometri. Utan att ha exakta uppgifter kring bruket i andra länder så kan man med fog påstå att detta gör det svenska forskningssystemet till ett av de mest ”bibliometrifierade”. Det finns säkerligen flera anledningar till varför det ser ut på detta sätt, men vår studie pekar specifikt på det nationella system för medelsfördelning som infördes 2009 som en huvudorsak. Flera lärosäten anger också att medelstilldelningen inom lärosätet syftar till förbättra utdelningen i den bibliometriska omfördelning som sker nationellt.

Generellt används tre olika indikatorer vid svenska lärosäten: de som baseras på publikationer, de som använder sig av citeringar och de som bygger på en kombination av de båda. Vanligen väljer mindre högskolor publikationsbaserade indikatorer, inte sällan varianter av det norska systemet där olika publikationstyper ges poäng beroende på typ (tidskriftsartikel, monografi, bokkapitel) och nivå (1 eller 2). Vid de större universiteten är flera olika system parallellt i bruk, och endast Karolinska institutet och KTH fördelar medel enbart baserat på citeringar. Vid några lärosäten, till exempel Umeå, så används bibliometri för att fördela på flera nivåer: mellan fakulteterna, mellan institutioner och mellan individer. Medräknat den nationella nivån så kan alltså en enskild publikation räknas inte mindre än tre gånger, och till detta kan andra typer av mätningar och rankingar adderas.

Illustration av system för medelstilldelning vid Umeå universitet (från Hammarfelt, Nelhans, Eklund och Åström, s. 9)

Förutom att kartlägga det utbredda användandet av bibliometriska indikatorer i Sverige så tittade vi också lite närmare på hur de introduceras, dokumenteras och appliceras. Då fann vi bland annat att:

• bibliometriska fördelningsmodeller ofta införs med argumentet att de används av andra, eller så motiveras de utifrån utvärderingssystem på nationell nivå. Mer sällan ses fördelningsmodellerna som ett verktyg för att uppnå lärosätets egna målsättningar och visioner.
• resursfördelningssystemen i allmänhet är illa dokumenterade och få, även på ledande administrativa positioner, verkar förstå hur de fungerar.
• traditionella bibliometriska mått används, inget lärosäte begagnar sig av alternativa mätmetoder (t.ex. altmetri), och tillgänglighet (open access) räknas inte som meriterande i någon modell.
• modeller som explicit utvecklats för att fördela resurser på aggregerade nivåer används för att utvärdera mindre grupper och i flera fall individer. Detta trots att bibliometrisk expertis relativt entydigt (se till exempel Leidenmanifestet) avråder från sådan användning.
• vid ett par lärosäten belönas individuella forskare för publikationer där en artikel i ‘rätt’ tidskrift kan ge så mycket som 70.000 kr i tillskjutna forskningsmedel. En praktik som ger tydliga incitament, enligt mitt tycke, för tydliga.
• vi förvånas över att dessa utvärderingssystem i mycket liten grad själva utvärderas. De införs, ofta utan något större förarbete, och sedan sker ingen uppföljning.

Avslutningsvis kan det konstateras att vi nu kanske nåt en bibliometrins höjdpunkt i Sverige, fler universitet och högskolor än någonsin tidigare använder sig av dessa mätmetoder, och flera har precis lanserat eller utreder möjligheten att införa prestationsbaserad resurstilldelning på bibliometrisk grund. Samtidigt är ett nytt nationellt utvärderingssystem under utredning, FOKUS, och skulle detta införas så lär säkerligen förändringar ske runtom på svenska lärosäten. För är det något denna studie visar så är det att trendkänsligheten är stor inom den svenska forskningsadministrationen.