Könsskillnader gällande vetenskaplig produktion (antalet publikationer) och genomslag (citeringar) har länge varit en tvistefråga inom bibliometrin. En majoritet av undersökningarna kring produktivitet visar att män fortfarande står som författare till fler artiklar än kvinnor, och de citeras också oftare. Det finns dock indikationer på att dessa skillnader håller på att utjämnas då kvinnor, bland yngre forskare, gått om männen vad det gäller författandet av vetenskapliga publikationer. En trend som är logiskt då kvinnor i de flesta utvecklade samhällen överträffar männen vad det gäller nivå och resultat i utbildningssystemet.

Men vilken betydelse har länders utvecklings- och jämställdhetsnivå för kvinnors vetenskapliga produktion? Är det så att könsskillnader inom forskningen är mindre i ett mer jämlikt samhälle? En nyligen publicerad artikel av Sugimoto, Ni och Larivière försöker svara på dessa frågor genom en storskalig studie av knappt fem och en halv miljon artiklar. De finner dock inte några entydiga svar. Upp till en viss nivå så har det relativa välståndet en betydande inverkan på jämställdheten inom forskningen där ojämlikheten är störst i mycket fattiga länder. Men skillnaderna mellan medelrika och mycket rika länder är små. Resultaten gällande jämställdhet ger liknande svar. De mest ojämlika länderna — här återfinns exempelvis Iran där kvinnor är förhindrade att forska inom vissa fält — är också de där forskningen är mest ojämställd. Skillnaderna mellan länder med medelhög jämställdhet och de som rankas högst enligt Gender Inequality Index är  dock mycket liten. Alltså, en grundläggande nivå av utveckling och jämställdhet påverkar jämlikheten inom forskningen men effekten avtar gradvis. Det är dock viktigt att påpeka att studien inte beaktat den totala andelen kvinnor bland forskarna i enskilda länder, och en möjlig förklaring till resultaten skulle då vara att de kvinnor som lyckas ta sig fram i mindre jämställda samhällen är tvungna att prestera på en mycket högre nivå för att överhuvudtaget överleva inom akademin. Det bör också nämnas att studien endast omfattar artiklar indexerade i databasen Web of Science som har begränsad täckning inom samhällsvetenskap och humaniora.

Om vi trots dessa invändningar tar resultaten på allvar så innebär det att könsskillnader inom vetenskapen bara delvis kan skyllas på ett omgivande samhälle. Relativt stora skillnader i jämställdhet mellan discipliner, där ämnen som pedagogik, vårdvetenskap och biblioteksvetenskap uppvisar högre grad av jämställdhet gällande vetenskaplig produktion samtidigt som fysik, ekonomi och filosofi är ämnen där ojämställdheten består, bekräftar att inomvetenskapliga faktorer spelar stor roll. Att just dessa ämnen, med får man säga relativt hög svansföring, är mest ojämställda är kanske inte en slump. En uppmärksammad studie visar nämligen att vetenskapliga fält där idén om ett geni spelar stor roll också tenderar till att vara mest ojämställda. Således kan ojämställdheten inom akademin inte bara skyllas på omgivande strukturer utan skillnader mellan könen är också ett resultat av våra föreställningar kring vad vetenskap är, och vad det innebär att vara en god forskare. Att skjuta hål på föreställningarna om det vetenskapliga geniet, för genierna är nästan alltid män, synes därmed vara en möjlig väg för att minska ojämställdheten inom akademin.

Bibliometrin kan i denna process inte bara erbjuda en beskrivning av rådande strukturer, utan också, som jag skrivit om tidigare, verka subversivt och hjälpa till med att kullkasta könade föreställningar om vetenskaplighet och genialitet. Statististiska studier kan dock bara ta oss en bit på vägen, vilket författarna till studierna ovan också medger, och mer djuplodande kvalitativa ansatser behövs för att förstå, och motverka  ojämställdheten i forskarsamhället.

Bild:”Feel My Muscle” av Iwasaki, Hikaru, 1923-, Photographer (NARA record: 8464103) (U.S. National Archives and Records Administration) [Public domain], via Wikimedia Commons