Så kallade jag intialt min replik på Kåre Bremers inlägg i Curie men texten publicerades till slut under titeln: Ja, låt rankingen styra hela forskningspolitiken. Det som jag fann anmärkningsvärt var inte Bremers förslag på ökad internationalisering, tydligare karriärvägar för yngre forskare eller ökade resurser för grundutbildningen utan att dessa förändringar motiverades av hur svenska universitet placerar sig i globala universitetsrankingar. Bremer, som är väl medveten om rankingarnas brister, argumenterar för att universitetsrankingar blivit så mäktiga att vi inte kan ignorera dem. Han förespråkar således att vi kapitulerar inför en mätmetod som är högst tveksam. Jag menar att vi snarare bör ifrågasätta rankingarnas betydelse och inte låta dessa styra forskningspolitiken.

Foto: Thed van Leeuwen